En dimmig och kall morgon!

Nu fick vi äntligen tillfälle både Mats och jag att besöka vårt nya Orrgömsle tillsammans så vi bestämmer att vi åker ut natten till Söndagen..

Så klockan 02:05 ringer väckarklockan och jag går upp och kokar kaffe, jag gör några smörgåsar.

Mats hämta mig med bilen och är ute vid myren vid tretiden, vi stiger ur bilen och klär på oss våra nyinskaffade gummistövlar. Månen som i natt nästan är full lyser upp omgivningarna vi tar på oss våra välpackade ryggsäckar och vandrar i väg ut över den frostnupna myren med våra ficklampor i högsta hugg. Jag bär på en plastlåda som ska användas som stol medan Mats har sitt stativ som balast. När vi kommit halvägs över den mycket dimmiga myren så trampar jag ner lite för djupt i myrmarken och får vatten över den ena stöveln och jag känner hur det nästan nollgradiga vattnet sipprar ner längss mitt ben och kyler av mina tår. Den första tanken som far genom mitt huvud är att nu sitter jag fast men eftersom jag har min plastlåda så kan jag med stöd av denna snabbt pressa mig uppåt och få loss benet som riktigt sugit sig fast i myren. Inga extra kläder, skor eller annat att värma min frusna fot med. Jag tänkte naturligtvis att nu måste jag åka hem och natten är förstörd. Men vi tog oss ut till gömslet och gjorde oss hemmastadda där, golvet fälldes ner kamoflagenätet justerades och kamerorna sattes på plats. Vi satte oss till rätta och försökte scanna av området men det var bara svart i sökaren. Vänta, lyssna fundera kolla klockan, när går solen upp kommer Orrarna att vara framför gömslet eller har dom hittat en annan plats. Hur nära kommer spelen att äga rum, kommer vi att få se något i denna dimma? Det börjar ljusn vi tar några prov exponeringar ut i dimman och försöker hitta något i landskapet som kan passa som motiv. Ett spindelnät är nedtyngt av frusen morgondimma ljuset är mycket dåligt men kameran får arbeta på högt Iso och långa tider. Orrarna gör sig hörda och vi ändrar fokus från landskap och detaljfoto, till att leta efter spelande hönsfåglar. Vi hör tre olika fåglar runt oss men kan inte se någon, vi sitter på helspänn och försöker att få syn på någon fågel. Plötsligt får vi se något i den täta dimman en Orrtupp som spelar bara 15 meter från gömslet men han håller sig på marken så det blir inga bilder. Tupparna fortsätter att spela i omgivningarna och vi väntar, sedan tystnar det och vi hör bara en smattrande hackspett på avstånd och en skogsduva som hoar i kanten av myren. Förtvivlan uppstår i tanken, ska det inte bli något idag! Efter tio minuters tystnad börjar en Orre spela i närheten och vi får möjlighet att denna kalla och dimmiga morgon göra en Orrbild i alla fall. Glädjen som uppstår i hjärtat sprider sig och värmer mina frusna kalla tår. Jag vill dit igen!

Vill du se bilden i större storlek klicka på den.

One thought on “En dimmig och kall morgon!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s