Det är måndag afton och jag lämna arbetet efter att ha besvistat ett långt möte, jag går ut från mötessalen vid så där halvsextiden.
När jag sätter foten utanför dörren på matsalsbyggnaden känner jag att det är något i luften, det känns nästan elektriskt.
Jag rundar hörnet på den låga tegelbyggnaden och får då se den mest välformade och snyggast välvda båge jag någonsin sett. Jag känner en euforisk känsla i kroppen och börjar febrilt leta efter min kamera. Det visar sig att kameran ligger kvar hemma på mitt skrivbord ungefär 3 kilometer norr ut. En liten tår tränger nästan fram i ögonvrån och jag sätter mig lätt nedstämd i bilen för att köra hemåt Jag får uppleva en bilfärd som kan liknas vid mild tortyr, när jag paserar sjön som ligger mitt i byn går bågens slutända ner mitt i sjön och ljuset över sjön är ”ögon bedövande”.
När jag efter nästan tio minuters pina i bilen parkerar jag utanför mitt hus och springande tar jag mig in i huset och sliter åt mig kameran som ligger mellan papper, tangentbord och minneskort och ropar till barnen att jag kommer snart hem igen.
Snabbt ut i bilen och kör lite för fort ner till sjön för att få i alla fall en bild på den stora bågen.
Eftersom detta inte är en saga så slutar den som så många gånger verkligheten gör visst, jag fick en bild på den mångfärgade bågen men den är lika blek som det svenska fotbollslandslaget på en dansk gräsplan. Så se i fjärran efter regnbågen så kan du kanske se en strimma av ljus.
Visst vill vi alla ha våra djur kvar i naturen, men vi vill också ha kvar våra bilder på våra kära och nära.
Vad ska du göra med dina semesterbilder och hur ska du lagra dem? Det svarade Kamera & Bilds chefredaktör Magnus Fröderberg på i morgonens soffprogram Gomorron Sverige i Svt. På Svt play kan du se inslaget i efterhand.
Han ger några bra tipps.
PS
Om du vet vilken bagge detta är så får du gärna höra av dig.
När jag lägger mig raklång ner på marken och vrider in skärpan på en spindel eller en skinnbagge så känner jag hur lugnet lägger sig. Jag får en lugnare och jämnare andning och jag känner en harmoni i min själ. Visst kan det uppstå lägen där det blir svårt att komma rätt på fjärilen och det krävs lite krumbuktande för att komma i rätt läge, men till 90% är det bara underbart.
När solen står som högst på himlen och värmen är som högst försöker jag gömma mig i källaren. Men när jag ska fotografera insekter då kan jag ligga i timtal på en äng och jaga småkrypen med kameran medan solen står i zenit.
Idag har vi tillbringat några timmar på Bruddesta, ett idylliskt litet fiskeläge på Öland. Efter en stunds vandring från Äleklinta till Bruddesta blev det lite fika. Jag började vandra runt lite lätt med kameran i hand och försökte mig på lite exteriörbilder i mellan sjöbodarna, men det blev inget vidare. Efter en stund började jag få upp ögonen för några små blåvingar som jag började följa efter. Jag har alltid haft svårt med att lyckas med blåvingarna eftersom de ständigt är på sin vakt och sticker så fort som jag visar mig. Idag kändes det som om turen vände, och jag lyckades med att få några riktigt bra bilder.
Bilden föreställer ett kopulerande par Puktörneblåvingar.
