fOTOGRAFER mOT cANCER!

Janne Arleklint har startat, FOTOGRAFER MOT CANCER ett mycket bra initiativ tycker jag.

Jag hänger på och tycker att alla fotografer gör det samma.

Sonja, vi tänker på dig.

Varför!

Som lärare på gymnasiet träffar jag ungdom som har problem med sprit och droger.

Jag träffar också ungdomar som hamnat i tråkiga situationer på grund av att spriten stängt av hjärnan.

Vad är det som gör att en kille eller tjej på sexton vårar hamnar i ett beroende?

Jag känner bara smärta i mitt hjärta när jag tänker på dessa ungdomar.

Jag blir arg och förtvivlat över föräldrar som tycker att det är ju bra för ungdomarna att prova på för ”jag har ju inte tagit skada”.(?)

Jag hävdar att ju längre man väntar ju mindre är risken att man hinner utveckla ett beroende.

Till er föräldrar vill jag bara säga, kolla upp vad era barn gör. Tro inte blint på vad de säger.

Ska vi bara stå vid sidan av och titta på?

Jakten på regnbågen!

Det är måndag afton och jag lämna arbetet efter att ha besvistat ett långt möte, jag går ut från mötessalen vid så där halvsextiden.

När jag sätter foten utanför dörren på matsalsbyggnaden känner jag att det är något i luften, det känns nästan elektriskt.

Jag rundar hörnet på den låga tegelbyggnaden och får då se den mest välformade och snyggast välvda båge jag någonsin sett. Jag känner en euforisk känsla i kroppen och börjar febrilt leta efter min kamera. Det visar sig att kameran ligger kvar hemma på mitt skrivbord ungefär 3 kilometer norr ut. En liten tår tränger nästan fram i ögonvrån och jag sätter mig lätt nedstämd i bilen för att köra hemåt Jag får uppleva en bilfärd som kan liknas vid mild tortyr, när jag paserar sjön som ligger mitt i byn går bågens slutända ner mitt i sjön och ljuset över sjön är ”ögon bedövande”.

När jag efter nästan tio minuters pina i bilen parkerar jag utanför mitt hus och springande tar jag mig in i huset och sliter åt mig kameran som ligger mellan papper, tangentbord och minneskort och ropar till barnen att jag kommer snart hem igen.

Snabbt ut i bilen och kör lite för fort ner till sjön för att få i alla fall en bild på den stora bågen.

Eftersom detta inte är en saga så slutar den som så många gånger verkligheten gör visst, jag fick en bild på den mångfärgade bågen men den är lika blek som det svenska fotbollslandslaget på en dansk gräsplan. Så se i fjärran efter regnbågen så kan du kanske se en strimma av ljus.

Värt att se!

Vetenskaps Magasinet på SVTplay.

Bildspel

Jag ville bara testa funktionen och det funkar ju.

Jag behöver bara skärpa bilderna lite mer.

Bildkritik!

Jag läste nyss ett inlägg av Göran Segeholm där han skriver om sina tankar angående kreativ bildkritik.

Göran tar fasta på något som jag är övertygad om att vi är många fotografer som funderat över och jag tror att mycket handlar om att vi är rädda för att såra varandra.

Jag kan själv tycka att jag har svårt att uttrycka mig i skrift om vad jag har för känslor inför en bild, jag har ofta lättare att muntligt framföra mina synpunkter. Detta innebär för mig att jag ibland håller tillbaks en del kritik när jag känner att det kan feltolkas om någon läser det.

Men jag tycker också att mycket av fotodiskussionerna hamnar i det tekniska facket, man talar om den nya modellen som ska släppas och det ryktas om att den nya kameran kommer att ha det ena eller den andra nyheten.

Bilden har en tendens att komma i sista hand, så därför lägger jag min bild överst och hoppas på en kretiv respons.

Vänligen

Karlund

Vem är jag?

Vet du vad detta är för en bagge?

Jag hittade flera exemplar på olika ställen på Öland.

Men jag kan inte hitta något om den i mina böcker eller andra källor.

Jag är trött…….

Jag fattar inte varför men jag är mycket trött just nu..;-(

Att vara………

Att fotografera innebär för mig att vara där, att vara där, där det sker.

För mig är det att vara där, att vara där när fjärilarna parar sig.

Att vara där när rådjuren går och betar i stillhet.

Att få vara där när nyckelpigan ”föds”.

För mig är fotografera att få vara.

Att få vara jag.

Längtar tillbaks!

Hej igen!

Det var ett tag sedan nu.

Jag har haft mycket att stå i nu i sommar och skolan har precis börjat och eleverna väller in.

Arbetet tar en massa kraft just nu.

Jag har kommit hem från Öland och hunnit med en vända ner igenom Frankrike med frugan.

Min son har konfirmerats, och fick vara med om ett konfirmationsläger i Tanzania.

När jag nu sitter och går igenom bilder så hittar jag bilder från Kenya, ett land som jag hade förmånen att få besöka i vintras, jag vill dit igen.

Jag längtar också tillbaks till bloggandet, jag behöver en ventil i bland där jag kan dela med mig av funderingar och inte minst bilder.

Kul att ses igen

Karlund