Det är måndag afton och jag lämna arbetet efter att ha besvistat ett långt möte, jag går ut från mötessalen vid så där halvsextiden.
När jag sätter foten utanför dörren på matsalsbyggnaden känner jag att det är något i luften, det känns nästan elektriskt.
Jag rundar hörnet på den låga tegelbyggnaden och får då se den mest välformade och snyggast välvda båge jag någonsin sett. Jag känner en euforisk känsla i kroppen och börjar febrilt leta efter min kamera. Det visar sig att kameran ligger kvar hemma på mitt skrivbord ungefär 3 kilometer norr ut. En liten tår tränger nästan fram i ögonvrån och jag sätter mig lätt nedstämd i bilen för att köra hemåt Jag får uppleva en bilfärd som kan liknas vid mild tortyr, när jag paserar sjön som ligger mitt i byn går bågens slutända ner mitt i sjön och ljuset över sjön är ”ögon bedövande”.
När jag efter nästan tio minuters pina i bilen parkerar jag utanför mitt hus och springande tar jag mig in i huset och sliter åt mig kameran som ligger mellan papper, tangentbord och minneskort och ropar till barnen att jag kommer snart hem igen.
Snabbt ut i bilen och kör lite för fort ner till sjön för att få i alla fall en bild på den stora bågen.
Eftersom detta inte är en saga så slutar den som så många gånger verkligheten gör visst, jag fick en bild på den mångfärgade bågen men den är lika blek som det svenska fotbollslandslaget på en dansk gräsplan. Så se i fjärran efter regnbågen så kan du kanske se en strimma av ljus.
Jag har skaffat en ritplatta, och här kommer ett av mina första alster på denna roliga leksak.
